Min mor Anna-Lena Andersson, (född Dahlström.) 14 Juli 1939 - 15 April 2015.

Min mor Anna-Lena Andersson, (född Dahlström.)

14 Juli 1939 - 15 April 2015.

Hon hade levt ett tufft liv på grund av att hon led av sin psykiska sjukdom och ofta hörde röster som var skrämmande. Hon ropade åt dem och skrek när de plågade henne. Jag personligen tror ju med säkerhet att det var andemakter som plågade min mor. Psykisk sjukdom skyller man kanske på, men jag som kristen ser det inte så längre. Mor var helt vanlig mellan dessa attacker och rolig, snäll och hade kanske lite svårt med sin blygsel och att kunna vara som "andra", men vad är "normalt egentligen? Vi växte upp i ett svårt barndomshem på grund av detta elände med mammas svårigheter, men det var inte hennes skuld, utan det var det hon var ansatt av. Jag älskar min mor och är säker på att vi kommer att mötas i himlen en dag. Mor trodde på Gud, på Jesus.

Hon blev inte alltid så väl behandlad av de som hade hand om henne när anfallen kom av detta hon led av och på psyket var hon ofta arg och avskydde att bli placerad där. Hon bad mig att ta henne därifrån, vilket förstås inte fungerade. När jag var i mitt missbruk under en period av mitt liv, så var jag arg och bar mig illa åt mot människor, så även mot mina föräldrar. Det blev en sorg i mig att jag var sådan och jag ångrar det djupt. Allt mitt missbruk krävde pengar och jag gjorde illa mot andra av detta. Min mor och jag fick i alla fall en bättre tid så sätt att vi kunde mötas utan oro och konstigt senare och på hennes boende på Kassakroken i Landskrona var mor förvisso ledsen och orolig periodvis och ville bara därifrån, men vi kunde prata på ett nytt vis med varandra. Jag hade önskat att vi fick mer tid med varandra, men många år gick bort även då jag befann mig på inlåst på psyk. av egna orsaker. Ja jag har ju varit både i fängelse och på psyk i mitt liv.

En dag skall vi mötas igen mor och ingen sorg, ingen oro skall då mer få finnas