HUDCO Land Scams

I regeringens HUDCO Andrews Ganj Scam har den heterogena omfattningen av skandalerna alltid väckt frågor om den rimliga, transparenta och lyhörda indiska regeringens politik under olika epoker. Följaktligen har många av dessa bedrägerier slitit bort hela Indiens ekonomi genom åren.
Boforskandalen 1980 och 90-talet för cirka Rs. 150 crores (85,71 miljoner amerikanska dollar) är känt som kännetecknet för indisk korruption. Denna bluff var en stor korruptionsskandal i Indien på 1980-talet; när dåvarande premiärministern Rajiv Gandhi och flera andra, inklusive en mäktig NRI-familj vid namn hindujan, anklagades för att ha tagit emot returer från Bofors AB för att ha vunnit ett bud på att leverera Indiens 155 mm fälthaubits. Framför allt hade Bofors-bluffen en stark emotionell dragningskraft eftersom den var relaterad till försvarstjänsten och Indiens säkerhetsintressen.
Hawala-fallet med en mutskandal på 18 miljoner US-dollar 1990-1991 för cirka Rs. 100 crores (43,97 miljoner amerikanska dollar) som släpptes 1996, involverade betalningar som påstås ha mottagits av landets ledande politiker genom hawala-mäklare. Således gav det för första gången i indisk politik en känsla av öppet byte runt om i allmänheten, vilket involverade alla stora politiska aktörer som anklagades för att ha accepterat mutor och påstådda kopplingar om betalningar som kanaliserats till Hizbul Mujahideen-militanter i Kashmir.
Frågan är hur Hudco har tagit emot köpprodukten "Hudco Place" på Andrews Ganj som bygger illegala fastigheter, bryter mot alla lagar i landet i skuggan av kongressregeringen, vilket resulterar i en tredje gångs bluff av Andrews Ganj-landet. Vem mer kommer att bli lurad av HUDCO? Den största bluffen mot Andrews Ganj är okänd hittills. Den väntar fortfarande på kaoset i den offentliga sektorns värld. I nästa böcker kommer vi att se hur skickligt Hudco tillsammans med stadsministeriet duperar vilken företagsenhet.
Vad som är en besvikelse att se är mönstret med att regeringen, byråkraterna, den offentliga sektorn duperar allmänheten i stort genom att bygga otillåtna konstruktioner och komma undan under det juridiska spelets namn. Statsbedrägerier inom den offentliga sektorn går fritt under det system som skapats i landet.
Även om ökända byggare kommer att hamna i fängelse, fångar de inte spelen av tjänstemän från den offentliga sektorn vid makten. Om en privat byggare bygger en otillåten konstruktion, river de densamma och den drabbade skulle tilldelas dessa byggnader. Byggaren skulle följaktligen riskera att gå bakom galler. Men i Indien är det inte fel om ett företag inom den offentliga sektorn innehar pengarna som samlats in för de otillåtna konstruktionerna och de avbetalningar som köparna betalat, det har inte ansett dem vara återbetalningsskyldiga och inte heller är de ansvariga för straff enligt strafflagen som de är statliga företag.