MODIGA MÄNNISKOR AVSNITT 156 - MALIN KARLSSON

Malin Karlsson är mamma till Viggo och vi kommer prata om hennes och Viggos rätt till att få må bra och hur svårt det blir när skolsystemet inte är anpassat till barnen.

Hej!
Jag skriver det här brevet för jag orkar inte mer nu, i nästan två år har jag försökt att bli lyssnad på av er vuxna som ska finnas här för oss barn som beskyddare, vägledare och förebilder.
Ni ska vara de som förstår, som jag kan gå till när jag är rädd, orolig och behöver hjälp. Men jag har försökt att få er att förstå hur dåligt jag mår av att vara i skolan pågrund av saker som har hänt mig där, men det verkar inte som att ni tycker att är så farligt eller något att bry sig om.
Det viktigaste för er verkar vara att jag sitter där, vid skolbänken. Inte hur jag mår/känner mig och faktiskt har det. Ni vill att jag ska vara duktig, komma till skolan varje dag och vara på alla lektioner, engagera mig, visa respekt, vara trevlig, vara social och få bra betyg. Och om jag inte är närvarande varje dag, inte går på alla lektioner, inte är social, inte får bäst betyg, inte är engagerad då anser ni att det är något fel hos mig eller mina föräldrar.
Ni tänker aldrig på att det kan vara så att jag blir utsatt för saker i skolan som gör att jag inte kan ge er det ni vill ha.
Jag har fått nog nu och har bestämt mig att jag inte kommer att gå tillbaks till skolan något mera eftersom ni inte bryr er om hur jag mår måste jag gör det själv.
Jag skriver det här brevet till alla er vuxna som jobbar i skolan, med skolor, för skolor, för barn och för er som jobbar för att barn ska må bra i skolan, ha det bra i skolan och som säger att skolan är till för barnen och att vi har rätt att känna oss trygga i vår undervisning.
Jag har gått i paulinska skolan sen höst terminen 2021.
Ganska fort när jag började där så var det en kille som började att hacka på mig och mucka med mig och ville bråka, efter några månader så började han och bråka med mig i omklädningsrummet där han ett par gånger slog mig på huvudet och nacken, inne i klassrummet fällde han mig mitt framför alla så att jag ramlade så att alla började skratta.
Alla de här sakerna kändes för mig både förudmjukande och pinsamt och jag började känna mig orolig att gå till skolan, jag skände mig rädd och började få ångest att gå dit.
Varje dag var det alltid något som inträffade, när jag skulle börja i 8an höst terminen 2022 så sa jag till man mamma och pappa att jag verkligen inte ville gå där, jag mår inte bra, jag känner mig otryg och får ångest, men de sa att jag var tvungen att göra det. Efter bara några veckor blev jag slagen igen i omklädningsrummet hårdare än nånsin. Jag blev så ledsen och arg så att jag gick hem och ville inte gå tillbaka.
Jag var borta i mer än en vecka utan att någon i skolan ringde eller skrev och frågade hur jag mådde eller kände. Jag ville verkligen inte gå dit men min mamma och pappa sa att jag skulle försöka, så jag gjorde det.
Även om killen inte slog mig mer, så var skolmiiljön för mig en plåga varje dag. Så jag sa till min mamma att jag inte kommer gå till skolan någon gång mer efter jullovet, jag vill plugga men jag vill inte gå till paulinska skolan något mer och behöva gå igenom allt det här igen och vara rädd att det ska hända igen.
Nu har skolan börjat igen, och jag var där i nån vecka och började må jättedåligt på en gång. Innan jullovet pratade min mamma med rektorn och berättade hur jag kände och att det inte funkade för mig att vara i skolan och behöve byta miljö, innan lovet berättade jag och mamma om hur jag kände med rektorn, och då sa jag att jag kan inte gå hit något mera.
Jag hoppades då på att jag skulle få förståelse och även det stödet jag behövde, men det verkade inte som att någon brydde sig eller tog det på allvar. Jag är inte i skolan nu pågrund av att jag vägrar att gå dit och jag kommer inte att sätta min fot i paulinska skolan oavsett om mina föräldrar säger att jag måste det eller att skolan säger det, jag vill må bra, och det gör jag när jag inte går dit.
Men jag vill gärna få fortsätta mina studier.
Jag tycker att det är tråkigt att ni vuxna tycker att det är okej att man blir slagen och kränkt i skolan och sen straffad när man inte vill gå dit.
Mitt namn är Viggo Blomquist och jag är 13 år gammal och går i klass 8 i paulinska skolan i strängnäs.
Jag hoppas att ni med det här brevet ger mig den undervisningen och skolmiljön jag just nu behöver.
Jag orkar inte med något mer bråk eller tjafs det ända jag vill är att känna frid i min själ, och att få plugga i ro.
Med Vänlig Hälsning: Viggo Blomquist
Datum: 2023/01/28

Modiga Människor ger en röst till de som inte hörs i vanlig media! Stöd gärna det arbetet. Du kan göra genom att dela vidare mina avsnitt, eller donera en Gåva.
Swish: 123 092 3631,
Bg: 378-3933,
Paypal: https://www.paypal.com/paypalme/modig...
Patreon: https://www.patreon.com/user?u=70030335

Stort TACK!